Utveckla er handlingsförmåga genom dialog

1

2

3

Att lyssna för att förstå kräver att man tillfälligt kan sätta sina egna åsikter och livsåskådningar åt sidan och istället helt fokuserar på den som talar. Detta innebär en djup, engagerad närvaro och en genuin vilja att se världen ur den andres perspektiv. Det kinesiska tecknet för "att lyssna" illustrerar vackert denna princip genom att kombinera fyra komponenter som är avgörande för en lyssnande hållning: • Öra : För att inte bara höra orden utan även fånga upp tonfall och intentionen bakom vad som sägs. Ett öppet och närvarande lyssnande kan avslöja djupare meningar och känslor. • Öga : För att noggrant observera den andra personen och hens kroppsspråk. Genom att vara uppmärksam på ickeverbala signaler kan man bättre förstå den andres känslor, attityder och eventuella dolda budskap. • Hjärta : För att känna empati och engagera sig emotionellt i samtalet. Att lyssna med hjärtat innebär att vara öppen för den andras perspektiv och upplevelser, vilket skapar en djupare, mer genuin förståelse. • Fokuserad uppmärksamhet: För att vara fullt närvarande och koncentrerad på samtalet, utan att låta sig distraheras av omgivningen eller egna tankar. Det handlar om att prioritera samtalet och ge den andra personen din odelade uppmärksamhet. Genom att kultivera dessa fyra element i sitt lyssnande kan ledare skapa en mer inkluderande och förstående kommunikationsmiljö, vilket är avgörande för effektivt ledarskap och starka relationer på arbetsplatsen.

En av de mest centrala färdigheterna för en ledare är förmågan att lyssna med avsikten att förstå, snarare än att bara lyssna för att formulera ett eget svar, påstående eller argument. Den senare formen av lyssnande präglas ofta av att svaret bygger på egna förutfattade meningar, ståndpunkter och värderingar, vilket kan hindra en verklig dialog och förståelse. Däremot innebär lyssnande med syftet att förstå att ledaren är närvarande, öppen och nyfiken, och därigenom skapar en mer konstruktiv och tillitsfull kommunikation.

1

2

3

Kooperativ och asymmetriskt • Alla kommer inte till tals: även om gruppen verkar samverkande på ytan, finns det obalans där vissa röster hörs mer än andra. • Det verkar som gruppen har en samverkande karaktär: det finns en yttre illusion av samarbete och gemensamhet, men under ytan är interaktionen asymmetrisk. • Under ytan pågår ett dolt maktspel: vissa individer dominerar medan andra underordnar sig, ofta med outtalat samförstånd från hela gruppen. • Den underordnade accepterar situationen: den undergivne ger den dominanta tolkningsföreträde, vilket innebär att den dominerandes perspektiv sätts i fokus medan den undergivnes röst marginaliseras. Effekt: • Den dominantes erfarenheter, kunskaper och förståelse bekräftas och förstärks, vilket skapar ett enkelriktat lärande. • Den undergivne undertrycker sina egna erfarenheter, kunskaper och förståelse, vilket leder till ett samtal som saknar mångfald av perspektiv. • Ömsesidig fastlåsning: gruppen låses fast i roller där maktbalansen bibehålls och cementeras. • Möjligheten att skapa synteser av gruppens samlade erfarenheter och kunskaper är mycket låg, eftersom interaktionen är obalanserad och asymmetrisk, vilket hindrar en genuin integration av olika perspektiv.

Kompetitiv och asymmetriskt • Ett öppet maktspel: samtalet präglas av ett tydligt tävlingsmoment där det handlar om att vinna eller förlora, snarare än att samarbeta eller lära av varandra. • Det tävlande inslaget framträder tydligt: deltagarna är mer fokuserade på att försvara sina egna ståndpunkter och slå ner andras argument än att utforska ämnet tillsammans. • Dominans och passivt motstånd sätter sin prägel på samtalet: en person tar ledningen genom att dominera diskussionen, medan andra deltar mer passivt, kanske i form av underförstått motstånd eller bristande engagemang. • Individerna bygger inte vidare på varandras erfarenheter, förståelse och ståndpunkter: istället för att utveckla och fördjupa varandras tankar, står varje deltagare fast vid sina egna åsikter och perspektiv. Effekt: • Det sker ingen gemensam utveckling eller fördjupning av samtalsämnet: samtalet blir stagnerat, då inget nytt lärande eller insikter uppstår genom interaktionen. • Den som vinner samtalet genom dominans lär sig att det är framgångsrikt att hålla fast vid sin ståndpunkt och eliminera motargument, men deras kunskap och förståelse förblir oförändrad från innan mötet. • Den som förlorar lär sig att den egna argumentationsförmågan inte räcker till och att deras kunskap och förståelse inte värderas i samtalet, vilket kan leda till en känsla av underlägsenhet eller att deras röst inte är viktig.