2025-05-12

Därför är det så svårt att nå en bra dialog Människans grundläggande drivkraft att påverka sin omgivning är en av de främsta orsakerna till att vi sällan når djupare än till nivån diskussion i våra samtal förmodar jag. I professionella sammanhang, inte minst i problemlösningsprocesser, vill de flesta bidra med sina idéer och övertygelser, ofta i tron att det egna perspektivet är det mest träffsäkra. I ivern att få gehör formuleras uttalanden av typen: • “Så här måste vi göra” • “ Vi behöver bara göra så här, så löser det sig." • "Det är ju uppenbart vad vi måste göra." • “Om vi bara gör så här så blir det bra”. • "Jag säger ju det, det är det här som är lösningen." Sådana uttryck, även om de är välmenande, tenderar att snabbt föra samtalet in i debattens eller diskussionens logik, där deltagarna positionerar sig och fokuserar mer på att påverka än att förstå. Det är viktigt att påpeka att viljan att påverka i grunden är något positivt, det är en drivkraft som föder engagemang och initiativ. Men utan medvetenhet och träning i hur denna drivkraft kanaliseras konstruktivt, riskerar den att stå i vägen för den verkliga dialogen. Den svåra konsten att lyssna En annan central faktor som försvårar dialog är vår ofta bristande förmåga att lyssna. Vi är så fokuserade på att påverka, formulera vårt svar eller tänka ut nästa replik att vi glömmer att ta in vad den andre faktiskt säger. Detta leder till att även de mest vardagliga samtalen, som fikasamtalet, tenderar att förvandlas till parallella monologer. Ett enkelt exempel illustrerar detta: Två kollegor samtalar i fikarummet. Den ena berättar: Vi hade en fantastisk tid i Paris. Det finns så mycket att se och göra där. Jag vet! Förra gången vi var där gjorde vi något hela tiden, vi hann inte ens vila, svarar den andre. Precis så! Men det jag gillar mest är att upptäcka nya caféer. Då får man verkligen uppleva Paris på riktigt replikerar den första. När vi var där sist besökte jag Café de Flore. En riktig klassiker. Det har varit ett tillhåll för författare och konstnärer i årtionden upplyser den andra. Ja, Paris är verkligen präglat av kultur och konst. Det märks i allt från arkitekturen till gatukonsten och festivalerna menar den första. Eller hur! Jag var på Louvren senast. Fantastiskt... Och så fortsätter det. Notera vad som saknas: inga följdfrågor, inget aktivt lyssnande, ingen nyfikenhet på den andres upplevelse. Samtalet drivs av en vilja att bidra, men inte att bygga något gemensamt. Detta är helt naturligt i ett fikasamtal, men problematiskt i professionella sammanhang där syftet är att nå en djupare förståelse eller fatta kloka beslut tillsammans. Att lämna fikasamtalet och nå dialogens djup När målet är att skapa dialog, det vill säga att tillsammans forma en gemensam förståelse som går bortom de enskilda perspektiven, räcker det inte med att tala turvis. Dialog förutsätter ett utforskande samtalsklimat där vi inte bara uttalar våra egna tankar, utan också är villiga att påverkas av andras. Det kräver att vi lyssnar med avsikt att förstå, snarare än att formulera vårt eget svar. I professionella miljöer är detta dock lättare sagt än gjort. Jag har i mitt arbete identifierat flera återkommande hinder för att uppnå verklig dialog: Fyra vanliga hinder för dialog i professionella sammanhang 1. Bristande tillit och psykologisk trygghet Om deltagare inte känner sig trygga att uttrycka osäkerhet, tvivel eller ifrågasätta invanda mönster, så uteblir det öppna utforskandet. Amy Edmondsons forskning om psykologisk trygghet visar tydligt att trygghet är en grundförutsättning för lärande och innovation i grupper. 2. Tidspress och effektivitetskrav Dialog tar tid. Den kräver eftertanke, reflektion och viljan att låta samtalet ta oväntade vägar. I dagens snabbrörliga och resultatorienterade arbetsliv ses detta ofta som ineffektivt, vilket gör att man faller tillbaka på mer styrda och målorienterade samtalsformer som diskussion. 3. Hierarkier och maktstrukturer Ofta finns osynliga (eller synliga) maktbalanser i ett rum som gör att vissa röster dominerar och andra tystnar. Det kan handla om formella roller, men lika ofta om informella strukturer som handlar om status, erfarenhet eller karisma. 4. Ovana vid reflekterande samtal Dialog är inte en naturlig färdighet. Det är en kompetens som kräver träning. De flesta av oss är skolade i att argumentera, övertyga och fatta beslut, men har sällan övat på att lyssna utan att värdera, att ställa nyfikna frågor eller att bygga vidare på andras tankar. Att förstå dessa hinder är ett första steg mot att övervinna dem bedömer jag. Men för att verkligen kunna odla en dialogkultur krävs mer än bara insikt, det kräver aktiv träning, strukturellt stöd och ledarskap som föregår med gott exempel. Vad kan man då göra för att underlätta för grupper att nå dialognivån? Vägen framåt – att leda för dialog För ledare innebär detta en dubbel uppgift: att själv utveckla dialogkompetens och att skapa strukturer och sammanhang där dialog kan uppstå. Det kan handla om: • Att modellera ett utforskande förhållningssätt. • Att skapa mötesformer som inbjuder till reflektion snarare än snabba beslut. • Att träna grupper i aktivt lyssnande och gemensamt meningsskapande. • Att vara medveten om maktrelationer och aktivt balansera dem. Dialog är inte lösningen på alla problem, men i en tid av ökande komplexitet, polariserade perspektiv och behov av samskapande är den viktigare än någonsin. Och kanske är det just därför den är så svår, men också så värd att sträva efter. Så stärker du dialogförmågan i professionella grupper Sex verktyg för att stärka dialogförmågan i professionella grupper Att utveckla dialogförmåga i professionella grupper är både nödvändigt och möjligt. Det kräver dock mer än god vilja, det kräver strukturer, träning och ett gemensamt ansvar för samtalskulturen har jag kommit fram till efter den gånga veckans misslyckanden. Här presenteras därför sex konkreta områden som tillsammans kan stärka både kvaliteten i samtalen och den gemensamma förståelsen i organisationen. 1. Skapa psykologisk trygghet – grunden för meningsfull dialog Psykologisk trygghet innebär att människor vågar uttrycka osäkerhet, tänka högt och dela oprövade idéer utan rädsla för negativa konsekvenser. Det är den osynliga väven som gör det möjligt för samtalet att bli ärligt, sårbart och utforskande. När tryggheten är låg tenderar människor att tiga, spela säkra eller hålla sig till det socialt acceptabla. I trygga miljöer växer däremot både modet att tala och viljan att lyssna. Syftet är att: • Möjliggöra riskfritt utforskande i samtalet • Öppna för mer nyanserade och komplexa perspektiv • Stärka gruppens samarbets- och lärandeklimat Hur kan du skapa trygghet? • Modellera sårbarhet själv: Dela egna tveksamheter eller felsteg. • Bekräfta deltagarnas bidrag, särskilt de som är oväntade eller annorlunda. • Sätt gruppnormer som uppmuntrar lyssnande, respekt och nyfikenhet. Tips: Avsluta möten med en runda där alla får svara på frågan: "Vad bidrog jag med idag som hjälpte gruppens lärande?" Effekt: Trygghet ökar engagemang, kreativitet och beredskapen att utforska nya perspektiv, vilka är kärnan i dialog. 2. Tydliggör samtalets syfte – forma rätt förväntningar från start Samtal blir mer fokuserade och meningsfulla när alla deltagare vet varför de förs. Otydliga syften skapar förvirring: vissa går in för att informera, andra för att besluta och några vill utforska. Att sätta ett tydligt samtalssyfte redan i början styr förväntningarna och samtalsstilen, vilket ökar chansen att deltagarna möts på samma våglängd. Syftet är att: • Ge samtalet riktning och relevans • Minimera missförstånd kring mål och förväntningar • Skapa samsyn kring hur samtalet bör föras Hur tydliggör du samtalets syfte? • Inled mötet med en enkel fras: "Idag samlas vi för att utforska..." eller "Detta är ett dialogmöte, inte ett debattmöte." • Avsluta med att återknyta till syftet: "Vad har vi förstått mer av nu?" Tips: Skapa gemensamma samtalsregler som t.ex. "Utforska före bedömning" eller "Tre frågor före ett förslag." Effekt: En gemensam förståelse för ”varför” vi pratar gör det lättare att enas om ”hur” vi pratar, vilket skapar goda förutsättningar för dialog. 3. Träna aktivt lyssnande – grunden för att bygga förståelse Aktivt lyssnande är en medveten handling att ge någon sin odelade uppmärksamhet, utan att planera sitt eget svar. Det kräver närvaro, nyfikenhet och en vilja att låta sig påverkas. I praktiken är det ofta just detta som skiljer dialog från diskussion: i dialogen är lyssnandet lika viktigt som talandet. Syftet är att: • Fördjupa förståelsen för andra perspektiv • Minska reaktivitet och öka reflektion • Skapa en lyssnande kultur där tystnad och eftertanke får plats Hur tränar du det? • Lyssningsövningar i par där den ena talar i 2 minuter, den andra får bara ställa öppna utforskande frågor. • Lyssnarroll vid möten: en deltagare har som uppgift att enbart summera och spegla. Tips: Använd fraser som "Berätta mer...", "Hur tänker du då?", "Vad får dig att säga det?" Effekt: När människor känner sig hörda minskar försvar, ökar tilliten och samtalet kan fördjupas i riktning mot verklig dialog. 4. Använd strukturerade samtalsformat – skapa trygghet, djup och riktning Strukturer i samtal handlar inte om att begränsa kreativitet, utan om att skapa en gemensam ram som gör det lättare för alla att delta på lika villkor. Tydliga samtalsformer kan vara särskilt viktiga i grupper med olika roller, status eller personlighetstyper. Strukturen hjälper samtalet att stanna kvar i utforskande snarare än att gå direkt till lösningar. Syftet är att: • Skapa jämlikhet i deltagande • Möjliggöra reflektion före respons • Hålla samtalet inom dialogens ramar Exempel på strukturerade format: • Rundor: Alla får tala ostört i tur och ordning, kring t.ex. en gemensam fråga. Skapar taltidsbalans och eftertanke. • LISA-modellen: Lyssna – Identifiera – Spegla – Agera. Främjar återhållsamhet och lyssnande före respons. • Thinking environment (Nancy Kline): En talar, en lyssnar utan att avbryta. Stödjer självreflektion och tankens fördjupning. • Case-dialog: Samtal om dilemma först genom utforskande frågor, inte förslag på lösning. Fördjupar förståelse innan lösningar. Tips: Avsluta med en metareflektion: "Vad lärde vi oss om vårt sätt att tala tillsammans?" Effekt: Strukturer skapar trygghet, breddar perspektiven och möjliggör dialog även i grupper där samtalsklimatet är sårbart. 5. Reflektera gemensamt – samtala om samtalet Ett samtal är inte bara något vi har, det är också något vi kan betrakta tillsammans. Genom att regelbundet reflektera över samtalets kvalitet, klimat och process utvecklas gruppens metakommunikativa förmåga. Detta skapar förutsättningar för lärande över tid, inte bara i innehåll, utan i själva hur:et av våra samtal. Syftet är att: • Stärka gruppens medvetenhet om samtalskulturen • Identifiera mönster som hjälper eller hindrar dialog • Utveckla ett gemensamt språk för samtalsutveckling Hur kan det gå till? • Kort utcheckningsrunda: "Vad lade du märke till i vårt samtal idag?" • Enskild reflektion följt av delning i par eller trio och därefter i helgrupp. • Frågor som: "Lyssnade vi verkligen på varandra idag?" eller "Vilka röster hördes inte?" Tips: Inför en stående punkt i dagordningen: "Reflektion över samtalsprocessen" Effekt: Reflektion ökar medvetenheten om samtalsmönster, stärker gruppens ansvar och gör förbättring möjlig över tid. 6. Träna dialogförmåga systematiskt – gör det till en del av kulturen Dialog är en färdighet, inte en medfödd förmåga. För att grupper ska utveckla en dialogisk samtalskultur krävs övning, feedback och tid. Precis som vi tränar andra yrkesfärdigheter behöver också samtalsförmåga få utrymme i professionell utveckling. När träningen kopplas till verkliga arbetsfrågor blir effekten dessutom dubbel: både samtalsförmågan och verksamheten utvecklas. Syftet är att: • Etablera dialog som naturlig del av vardagen • Öka gruppens kommunikativa kapacitet över tid • Bygga en lärande kultur som bärs av alla Hur gör du det konkret? • Anordna lärgrupper eller reflektionsforum kring dialog • Använd kollegial handledning eller reflekterande team • Träningspass med t.ex. rollspel, samtalslaboratorium, eller "månadens samtalsövning" Tips: Inför övningar kopplade till verkliga case, där både ämnet och samtalsförmågan står i fokus. Effekt: Genom att träna regelbundet utvecklas en långsiktig samtalskultur där dialog blir både möjlighet och vana. Avslutande reflektion När jag blickar tillbaka på mina erfarenheter, inte minst det misslyckade försöket till dialog som utspelade sig under veckan som gick, blir det tydligt för mig hur svårt det faktiskt är att nå dit vi så ofta säger att vi vill: till verklig dialog, där vi tänker tillsammans snarare än bredvid varandra. Trots över 30 år i ledarskapets tjänst, med otaliga möten, samtal och processer bakom mig, inser jag att det fortfarande finns samtal som glider mig ur händerna. Det är smärtsamt, men också lärorikt. För varje gång dialogen uteblir, väcks frågan: Vad saknades och vad kan jag göra annorlunda nästa gång? De sex områden jag beskrivit här ovan är resultatet av reflektion, självrannsakan och praktiskt erfarenhetsbyggande. De representerar ingen garanti för att dialog alltid uppstår, men de utgör tillsammans en konkret, stabil grund för att arbeta långsiktigt och strategiskt med samtalskulturen i professionella miljöer tror jag. Det jag nu förstår tydligare än tidigare är att dialog inte uppstår genom goda intentioner eller personkemi, utan genom träning, struktur och mod att stanna kvar i det komplexa. Dialog kräver att vi både tänker och känner tillsammans, att vi lyssnar för att förstå snarare än för att svara, och att vi är beredda att låta oss påverkas. Om jag fortsätter att förlita mig på ad hoc-metoder, förväntningar om spontan samsyn eller min egen erfarenhet enbart, kommer fler samtal att sluta med känslan av att vi missade något viktigt. Men om jag arbetar systematiskt med dessa sex verktyg; i min planering, i mitt ledarskap och i mitt sätt att hålla i möten, ökar chansen att fler samtal förvandlas till just dialog, till lärande, till samskapande och till utveckling som faktiskt bär. Väl dialogat

Samtalets djup påverkar kvaliteten och resultatet av kommunikationen