I en kunskapsbaserad verksamhet är samtalet individer emellan kanske det viktigaste verktyget. Via kunskapsarbetarnas* kommunikation skapas det som skall levereras, en tjänst eller en vara. För att få det bästa utfallet och den högsta kvalitén på det verksamheten gör måste kunskapsarbetarna därför vara bra på att nyttja gruppens samlade kunskaper och kompetens när de producerar det som ska produceras. En kollektiv intelligent grupp har alltid större möjligheter att lyckas med sitt arbete i jämförelse med en ointelligent grupp eller med en enskild individ. Förenas gruppmedlemmarnas olika kunskaper i en syntes ökas nämligen möjligheterna att prestera bättre än vad en enskild individ, på samma nivå och på egen hand, lyckas göra. Gruppen måste dock vara medveten om vilket kommunikationsmönster som präglar gruppen då detta starkt påverkar gruppens leveranskapacitet. Är kommunikationsmönstret destruktivt kommer ett energi- och kunskapsläckage att uppstå med sämre resultat som följd. Därför ska gruppen alltid ha som mål att kommunicera med varandra på ett relevant och adekvat sätt kopplat till det de håller på att göra. Varje enskild persons kompetens i ”konsten att samtala” får en stor betydelse på det kommunikationsmönster som skapas i teamet, vilket motiverar att man regelbundet stannar upp och observerar sig själv och gruppen samt reflekterar över det man ser. Hur kommunicerar vi egentligen med varandra? Två bra frågor som var och en kan börja reflektera kring är: ” Vad har jag egentligen för avsikt när jag uttalar mig? ” och ” Vilket prat- och talmönster dominerar i min kommunikation? ” Din avsikt kommer nämligen styra vad som händer i gruppen och den output gruppen får. Grovt går det att koka ner all mänsklig kommunikation till två avsikter: en utforskande avsikt och en påverkande avsikt. Då du utforskar något efterfråga du data, information och kunskap, då du försöker påverka något tillför du samtalet data, information och kunskap. Att utforska något i vardagen skulle exempelvis kunna vara ett uttalande fadern gör till sonen: “V ad tycker du att vi kan göra för att förbättra våra köksrutiner så att vi ej får så stökigt? ” Ett påverkande uttalande , mellan fadern och sonen, utifrån samma situation skulle kunna vara: “ Du är snäll och tar undan din tallrik efter du ätit! Det blir så stökigt annars om inte var och en tar undan efter sig ”. Då kunskapsarbetarna arbetar tillsammans behöver de få en konstruktiv balans mellan de båda avsikterna. Om alla exempelvis ägnar sig åt att endast påverka varandra är risken stor att ett prat – och samtalsmönster utvecklar sig till det vi skulle kunna kalla ett ” debattmönster ”. I en debatt går mycket energi åt att ”vinna slaget över den andra parten”. Huvudavsikten går ut på att påverka den andra i en viss riktning. Påvisa för den andra att ”jag har rätt och du har fel”. Detta görs genom att vederlägga den andras perspektiv. Samtalsresultatet blir att ”en vinner, och en förlorar”. Detta samtalsmönster leder inte till att en syntes av allas kunskaper och perspektiv skapas. En variant av detta prat- och samtalsmönster är det vi kan kalla diskussion . I en diskussion dissekera vi en fråga till dess att det bästa svaret återstår, vilket så småningom resulterar i en överenskommelse kring hur vi ska se på det som diskuterats. En påverkansprocess har dominerat samtalet kring vems perspektiv som bäst svarar an mot det som avhandlats. Samtalet leder exempelvis till beslut om att följa persons A:s perspektiv och att persons B:s och persons C:s perspektiv väljs bort. En syntes av gruppens samlade perspektiv och kunskaper har således inte skapats. Ingen ny kompetens har genererats. Endas en överenskommelse, om att någons perspektiv är det som ska följas, har skapats. Har gruppen för avsikt att nytta allas perspektiv och kunskaper bör ett annat prat- och samtalsmönster dominera gruppens kommunikation. Ett samtalsmönster vi kan kalla ” dialog ”. Då vi ängar oss åt dialog skapas nämligen en ny gemensam grund och förståelse av verkligheten som består av en syntes av allas kunskaper och infallsvinklar. Vi har tillsammans utformat en mer sammansatt kunskap och förståelse, som ingen hade kunnat frambringa på egen hand. Syntesen leder även fram till att ny handlingsförmåga kan skapas. Dialogen alstrar exempelvis ett vägval; a + b + c , vilken ingen av parterna ensamt hade kunnat komma fram till. Gruppens kollaboration möjliggjorde att nya perspektiv och kunskaper uppstod, vilka går att använda i kommande handlingar för att exempelvis lösa nya problem. Varje individs förmåga att ställa frågor blir viktig för gruppen då önskan finns om att skapa goda dialoger och undvika att man hamnar i ”debattfällan”. Det gäller nämligen att skapa en harmonisk balans mellan att ställa utforskande och påverkande frågor. När frågekonsten behärskas kommer både de utforskande och de påverkande frågorna bidra till konstruktiva dialoger i gruppen. Att utveckla sin förmåga att ställa frågor behöver dock tränas. Innan träningen börjar bör en rimlig kunskapsgrund finnas kring olika frågors konstruktion. En möjlig start är att betrakta nedan uppställning och succesivt undersöka vad som händer när man använder den ena frågan kontra den andra. Påverkas gruppens prat- och talmönster av att ni testar er fram? Om ja: påverkar det i sin tur gruppens leveranser och output? När ni på egen hand testat er fram kan ni fördjupa er kunskap genom att studera dialogverktyget ni finner genom att klicka här! Väl samtalat

2

2

2

*Exempelvis lärare, forskare, utvecklare, ledare etc.